mysanhh

Precis som min syster Lina säger så pissar 2010 på oss. För två år sen så kände jag ingen som hade dött. Min farfar då men jag var 2 år när han dog. Men sen för två år sen förändrades det drastiskt. Min Kusin sebastian 20 år gick bort. Malins mormor poch farfar och morfar gick bort. Efter det var det mina småsyskons pappas bror.
I år var det min pappa som gick bort. En annan norrtälje profil dog. Min mammas vän och arbetskollega gick bort efter en tids sjukdom. Min Kusins bror 19 år. Listan blir bara längre!! Det är en sak att aceptera att någon dör av ålder, men inte när man är 19, 20, 47 år. Speciellt inte när någon annan har bestämt att "nej nu får du inte leva längre".

Min "kusin" som tog min pappas liv, han tog samtidigt en hel familjs liv, en heldel livsglädje.  Han tog en pappa ifrån tre barn, Han en mammas pojke, Han tog mina kusiners "roliga farbror/morbror", han tog en lillebror/storebror, han tog en barndomsvän, han tog en mycket nära vän. Jag skulle kunna säga att han tog en ytligt bekant men min pappa var aldrig ytligt bekant med någon. Han hade bara nära vänner. såna som han kunde lita på och som kunde lita på honom...