mysanhh

Jag ska berätta en sak. För någon månad sen så var jag hos gyn pga av en anledning.  Jag har aldrig varit på en gyn undersökning.  Så jag var väldigt nervös förstås. Livrädd över att få en manlig läkare.

Jonathan var med mig. Iaf så gick vi fram till expeditionen och meddelade att vi hade kommit.   Då sa barnmorskan att jag skulle få en manlig gynekolog.  Jag sa först ok. Men sen tänkte jag att det vill jag fan inte ha. Så jag sa "kan man få en kvinnlig gynekolog? " då svarar hon att det kunde jag. Jag skulle bara säga det till den manliga läkaren.  Men hallå???? Inte går jag in och säger till honom att jag ville ha en annan läkare. Det vågar inte jag. Ställa till besvär? Nej du. Så jag tänkte att det går nog över fort. 

 

Vi sätter oss och väntar på att han skulle ropa in mig. Då ser jag ett bekant ansikte... Neeeeeeeeeej! Det är ju förihelvete en stamkund på Willys. Fuck fuck. Jag fick  gråten i halsen. Höll på att börja störtböla. Allt var så jobbigt redan innan med allt. Anledningen jag var där ju.. 

Jag gick iaf med honom och han frågar om det är ok om det kommer med en  studerande läkare. Vad heter dom? It-läkare? Nej.. aja ni fattar. Och vad säger livrädda och gråtfärdiga my? Ja det går bra?!?  "It-läkaren" var en tjej i min ålder.  Aja det kunde ha varit en kille i min ålder.. 

Jag lägger mig i den förbannade stolen. Han börjar kolla med ultraljud och känner på livmodern.  Med it-läkaren tätt bakom honom. Och som om inte det hade varit jobbigt nog så frågar han om hon också fick känna på livmodern.  Och vad säger livrädda och gråtfärdig my?? Ja okej? !?! 

Så hpn kör in sina fingrar i muttan på mig. Vad i helvete! ! Sen var det klart. Fy fan vad lättnad jag var när jag fick klä på mig igen. 

 

Absolut värsta jag varit med om.  

MÅSTE LÄRA MIG ATT SÄGA NEJ!!