All I want for christmas...
..Is you..
Malin Karin Sandell Porath
Våran vänskap började då jag bet henne i ryggen på dagis. Det är faktist sant:) Jag vet i allt när jag var liten, Syrrans mage, Kussens näsa, mammas och Jerrys volvo osv. Nu biter jag "bara" på tvdosor och sånt:P
I allafall så blev vi bästa vänner direkt. Men jag och min familj flyttade till Flygfältet när jag skulle börja sexårs och Malin började i Vigelsjöskolan. Vi sågs inte på två och ett halft år. Vi flyttade tillbaka till vigelsjö när jag skulle börja halva tvåan. Fröken hade sagt att det skulle börja två tjejer som heter My och Lina i den klassen Malin gick i. Hon tänkte "My? och Lina? undra om det är dom som jag var kompis med på dagis". Det har hon berättat för mig:) Vi blev bästa vänner direkt då också och vi har hållit ihop sen dess:D
Malin och hennes fantastiska familj har ALLTID ställt upp för mig. När det har varit katastrof i familjen (vilket det har vart ofta med massa olika saker) så har dom fått mig på andra tankar, känna mig trygg. Få mig att hoppas. Fått min tro tillbaka.
Som en kväll när vi bodde ute i Massum. Jag var nog 17 år. jag och Lina bodde i en stuga på tomten. Vi skulle in till det stora huset och borsta tänderna. Jag sitter utanför toadörren på en trappa medans lina var där inne. Mamma och hennes dåvarande kille som hon har ett barn med stod i köket. Det var spänt mellan dom. Jag såg dom inte med jag kunde se Han i fönstret som speglade sig. Mamma stod med kroppen mot honom och Han satt på en kökstol också kroppen mot henne. Så ser jag att han flyger fram mot mamma och skakar henne så hela huvudet flög fram och tillbaka. (han visste inte att jag såg) Jag kutar in i köker och börjar gapa och putta på han jag sa något som "Du rör inte min mamma! fattar du?! jävla idiot!! jag ska ringa pappa fattar du!?" jag såg svart, jag var rädd men också förbannad. Han sa " Ha ja gör det, han knäcker jag". Så innan jag springer ut så säger jag " BRINN I HELVETE".
Dagen efter så åkte jag inte till skolan i Uppsala. Jag åkte till Roden där Malin var. Hon tog mig hem till henne och jag fick sova där i hur länge jag ville men det blev två nätter. Jag vaölde att åka hem. Men då iaf så tog dom hand om mig. Dom tog mig liksom under sina vingar.
Där är bara ett av många exemplen.
Visst jag och malin har haft våra stunder. Men aldrig något riktigt stor bråk. Eller jo en gång! Det var om en kille som hade behandlat henne illa och hon tänkte gå tillbaka. Det är nog bara en gång.
Det är verkligen svår att beskriva bandet mellan oss. För att det är starkare än något ord.
Några minnen: Vi var i 10 års åldern och var i skolan. Det var några ungar som muckade med oss. Så sa jag "ja ni vill inte reta upp mig för när jag blir arg så blir jag riktigt arg! eller hur Malin?" så svarade Malin " Jaaa!!" Fast så är var det ju inte:P
Malin hade alltid med sig typ melon eller liknande till skolan att äta på rasten. Alla blev helt hysteriska och klart så bjöd ju Malin bort nästan allt:P
HAHAH! kom på också när vi var kanske 13 år så hade Hanna Ärthman och Katarina Andersson varit på marknaden och köpt nithalsband för hundar som dom hade på sig. då kallade grabbarna dom för "Byrackorna" . Det tyckte jag var svin TUFFT så jag sa till Malin "Kan inte vi också skaffa oss nithalsband så kan vi vara 'Byrackorna' ett gäng liksom." Hon tittade på mig som om jag vore dum i huvudet. hon sa "äru dum eller? fy fan vad töntigt!" ;D
Det finns ingen som känner mig så bra som Malin. Vi kommer alltid att hålla ihop
2010
2008
2010
Jag och Malin på dagis
Fester 09
------
Så nu att det flyter en död fisk i akvariet! får ta och fixa detta!
Jag ska visa er sen vad jag köpt:P
I allafall så blev vi bästa vänner direkt. Men jag och min familj flyttade till Flygfältet när jag skulle börja sexårs och Malin började i Vigelsjöskolan. Vi sågs inte på två och ett halft år. Vi flyttade tillbaka till vigelsjö när jag skulle börja halva tvåan. Fröken hade sagt att det skulle börja två tjejer som heter My och Lina i den klassen Malin gick i. Hon tänkte "My? och Lina? undra om det är dom som jag var kompis med på dagis". Det har hon berättat för mig:) Vi blev bästa vänner direkt då också och vi har hållit ihop sen dess:D
Malin och hennes fantastiska familj har ALLTID ställt upp för mig. När det har varit katastrof i familjen (vilket det har vart ofta med massa olika saker) så har dom fått mig på andra tankar, känna mig trygg. Få mig att hoppas. Fått min tro tillbaka.
Som en kväll när vi bodde ute i Massum. Jag var nog 17 år. jag och Lina bodde i en stuga på tomten. Vi skulle in till det stora huset och borsta tänderna. Jag sitter utanför toadörren på en trappa medans lina var där inne. Mamma och hennes dåvarande kille som hon har ett barn med stod i köket. Det var spänt mellan dom. Jag såg dom inte med jag kunde se Han i fönstret som speglade sig. Mamma stod med kroppen mot honom och Han satt på en kökstol också kroppen mot henne. Så ser jag att han flyger fram mot mamma och skakar henne så hela huvudet flög fram och tillbaka. (han visste inte att jag såg) Jag kutar in i köker och börjar gapa och putta på han jag sa något som "Du rör inte min mamma! fattar du?! jävla idiot!! jag ska ringa pappa fattar du!?" jag såg svart, jag var rädd men också förbannad. Han sa " Ha ja gör det, han knäcker jag". Så innan jag springer ut så säger jag " BRINN I HELVETE".
Dagen efter så åkte jag inte till skolan i Uppsala. Jag åkte till Roden där Malin var. Hon tog mig hem till henne och jag fick sova där i hur länge jag ville men det blev två nätter. Jag vaölde att åka hem. Men då iaf så tog dom hand om mig. Dom tog mig liksom under sina vingar.
Där är bara ett av många exemplen.
Visst jag och malin har haft våra stunder. Men aldrig något riktigt stor bråk. Eller jo en gång! Det var om en kille som hade behandlat henne illa och hon tänkte gå tillbaka. Det är nog bara en gång.
Det är verkligen svår att beskriva bandet mellan oss. För att det är starkare än något ord.
Några minnen: Vi var i 10 års åldern och var i skolan. Det var några ungar som muckade med oss. Så sa jag "ja ni vill inte reta upp mig för när jag blir arg så blir jag riktigt arg! eller hur Malin?" så svarade Malin " Jaaa!!" Fast så är var det ju inte:P
Malin hade alltid med sig typ melon eller liknande till skolan att äta på rasten. Alla blev helt hysteriska och klart så bjöd ju Malin bort nästan allt:P
HAHAH! kom på också när vi var kanske 13 år så hade Hanna Ärthman och Katarina Andersson varit på marknaden och köpt nithalsband för hundar som dom hade på sig. då kallade grabbarna dom för "Byrackorna" . Det tyckte jag var svin TUFFT så jag sa till Malin "Kan inte vi också skaffa oss nithalsband så kan vi vara 'Byrackorna' ett gäng liksom." Hon tittade på mig som om jag vore dum i huvudet. hon sa "äru dum eller? fy fan vad töntigt!" ;D
Det finns ingen som känner mig så bra som Malin. Vi kommer alltid att hålla ihop
2010
2008
2010
Jag och Malin på dagis
Fester 09
------
Så nu att det flyter en död fisk i akvariet! får ta och fixa detta!
Jag ska visa er sen vad jag köpt:P
Psycho
Det är så himla svårt att få fram i ord hur man känner. När jag läser det såhär efteråt så tycker att jag skriver helknasigt. inget samanhang, men behövs det?
Inatt fick Y ett mess av hennes psycho ex som sitter inne för misshandel av Y´s barndomskompis. Man vet aldrig vart man har honom därför blir han farlig, riktig farlig. Iallafall i smset skrev han ganska långt om att han var på permis och var på Gotland. han skrev ett långt sms utan någon punkt eller kommatecken, bara det gör honom helt skum.
Vi vet inte vad han är kapabel till att göra och det gör mig orolig. Jag är så jävla trött på att ha den där klumpen i magen och rädslan i halsgropen, riktigt jävla trött.
Det är precis sånahär tillfällen man ringde till pappa...
Ps. han har borderliner också så det är ju Toppen!
Och vem vet, han kasnke dyker upp utanför dörren?
Inatt fick Y ett mess av hennes psycho ex som sitter inne för misshandel av Y´s barndomskompis. Man vet aldrig vart man har honom därför blir han farlig, riktig farlig. Iallafall i smset skrev han ganska långt om att han var på permis och var på Gotland. han skrev ett långt sms utan någon punkt eller kommatecken, bara det gör honom helt skum.
Vi vet inte vad han är kapabel till att göra och det gör mig orolig. Jag är så jävla trött på att ha den där klumpen i magen och rädslan i halsgropen, riktigt jävla trött.
Det är precis sånahär tillfällen man ringde till pappa...
Ps. han har borderliner också så det är ju Toppen!
Och vem vet, han kasnke dyker upp utanför dörren?
Pappa
Tog denna text ifrån gruppen "vila i frid torbjörn Höybakken! glömmer dig aldrig" på facebook. Tyckte att den stämmer så bra...
"Stanna alla klockor
Stäng av telefonen.
Inget piano.
Slå på dämpad trumma.
Hämta fram kistan.
Låt de sörjande komma.
Låt flygplan cirkla,
och skriva sitt budskap i skyn.
Han är död
Sätt sorgband runt halsen,
på alla vita duvor.
Ge poliserna svarta bommulls- handskar.
Han var Norrtäljes norr,söder,öst och väst. Livet vara inte för evigt.
Jag hade fel, när jag trodde att Tobbe skulle glädja oss ännu en tid.
Stjärnor behövs inte nu,
släck allihop.
Packa ihop månen,
montera ner solen. Dra propen ur havet
och sopa bort all skog.
För nu kan ingenting någonsin
bli bra igen..."
Pappa hade ett väldigt bra självförtroende, haha han sa alltid "Hur känns det att ha en så jävla snygg farsa? höhö" man svarade ofta med ett garv och ett skak på huvudet Men man kunde också säga" Ja det är väl roligt" haha. Ler när jag tänker på det:)
Jag var pappas lilla tjej. Jag tyckte alltid om när han presenterade mig som "Det Här är LillaMy, hon är min minsta". För det fick mig alltid att känna mig trygg på något sätt. Pappa var min riddare på vita hästen. Jag har alltid sett honom som det. Låter kanske töntigt men så var/är det. Satt jag i knipa eller kände mig hotad (som Jag gjort en del i mitt liv) så ringde man pappa:) Även om det var kl 02.00 på natten. Om han var hemma och sov så kom han, om han festade så fixade han en kompis till honom att hämta mig.
Pappa har inte alltid varit "en bra pappa". När vi var mindre så hade han svårt att ta till sig papparollen. Men ju äldre vi blev desto lättare blev det för honom. Han började ringa mer. Komma och hälsa på allt oftare. Han sms väldigt ofta min pappa. Malin har alltid sagt "Jag tycker mycket om din pappa, han är så himla snäll" Ja det var han. Man kunde räkna med honom.
För mig är det hjärtskärande att någon stuckit en lång vass kniv i honom. Att någon gjort honom så illa att han inte klarade att återhämta sig. Jag blir ARG och förbannad!! men mycket mycket ledsen. Så ledsen att jag vet inte vart jag ska ta vägen ibland. Att jag inte kan hålla hans hand eller ens krama min pappa. Det är som om någon hugger i kniv i mig varje gång jag tänker på att han inte finns hos mig eller mina syskon. Jag har försökt att förtränga det och tänkt "det här är bara en dag då jag inte pratat med pappa, och imorgon ringer han" Därför tycker jag att det är grymt jobbigt att folk säger "Jag är ledsen över det med din pappa" då blir det bekräftat, att min pappa är faktist död och jag kan inte göra något åt det. Att vara hos pappa vid graven börjar gå lättare. Det är så fint, så många som kommer dit och tänder ljus och köper dyra blommor och fina kransar.
Visste ni om att jag delar ett silverhjärta med pappa? Han har ett halft hjärta med sig runt halsen som det står "Lilla-My" på och jag har ett där det står "Torbjörn" på. Jag tar nästan aldrig av mig det. Det är det dyrbaraste jag har.
Pussar och Kramar Lilla-My
"Stanna alla klockor
Stäng av telefonen.
Inget piano.
Slå på dämpad trumma.
Hämta fram kistan.
Låt de sörjande komma.
Låt flygplan cirkla,
och skriva sitt budskap i skyn.
Han är död
Sätt sorgband runt halsen,
på alla vita duvor.
Ge poliserna svarta bommulls- handskar.
Han var Norrtäljes norr,söder,öst och väst. Livet vara inte för evigt.
Jag hade fel, när jag trodde att Tobbe skulle glädja oss ännu en tid.
Stjärnor behövs inte nu,
släck allihop.
Packa ihop månen,
montera ner solen. Dra propen ur havet
och sopa bort all skog.
För nu kan ingenting någonsin
bli bra igen..."
Pappa hade ett väldigt bra självförtroende, haha han sa alltid "Hur känns det att ha en så jävla snygg farsa? höhö" man svarade ofta med ett garv och ett skak på huvudet Men man kunde också säga" Ja det är väl roligt" haha. Ler när jag tänker på det:)
Jag var pappas lilla tjej. Jag tyckte alltid om när han presenterade mig som "Det Här är LillaMy, hon är min minsta". För det fick mig alltid att känna mig trygg på något sätt. Pappa var min riddare på vita hästen. Jag har alltid sett honom som det. Låter kanske töntigt men så var/är det. Satt jag i knipa eller kände mig hotad (som Jag gjort en del i mitt liv) så ringde man pappa:) Även om det var kl 02.00 på natten. Om han var hemma och sov så kom han, om han festade så fixade han en kompis till honom att hämta mig.
Pappa har inte alltid varit "en bra pappa". När vi var mindre så hade han svårt att ta till sig papparollen. Men ju äldre vi blev desto lättare blev det för honom. Han började ringa mer. Komma och hälsa på allt oftare. Han sms väldigt ofta min pappa. Malin har alltid sagt "Jag tycker mycket om din pappa, han är så himla snäll" Ja det var han. Man kunde räkna med honom.
För mig är det hjärtskärande att någon stuckit en lång vass kniv i honom. Att någon gjort honom så illa att han inte klarade att återhämta sig. Jag blir ARG och förbannad!! men mycket mycket ledsen. Så ledsen att jag vet inte vart jag ska ta vägen ibland. Att jag inte kan hålla hans hand eller ens krama min pappa. Det är som om någon hugger i kniv i mig varje gång jag tänker på att han inte finns hos mig eller mina syskon. Jag har försökt att förtränga det och tänkt "det här är bara en dag då jag inte pratat med pappa, och imorgon ringer han" Därför tycker jag att det är grymt jobbigt att folk säger "Jag är ledsen över det med din pappa" då blir det bekräftat, att min pappa är faktist död och jag kan inte göra något åt det. Att vara hos pappa vid graven börjar gå lättare. Det är så fint, så många som kommer dit och tänder ljus och köper dyra blommor och fina kransar.
Visste ni om att jag delar ett silverhjärta med pappa? Han har ett halft hjärta med sig runt halsen som det står "Lilla-My" på och jag har ett där det står "Torbjörn" på. Jag tar nästan aldrig av mig det. Det är det dyrbaraste jag har.
Pussar och Kramar Lilla-My
